Jag måste bara vidareutveckla en sak här. Emma berättar i föregående inlägg om en galen hundjävel. Jag är fortfarande i chock. Det var så här: Emma och jag var ute och gick en söndagkvällspromenad på Tågaborg. Vi går förbi en trädgård (wow!) och där står en hund. Jag, som är extremt hundrädd, skrockar "ja tur den är där inne och vi är här ute...". Skulle jag ju inte gjort! Hunden hoppar ut på trottoaren, mot oss och börjar skälla något så förbannat högt och mycket. Jag drabbas av någon form panik och bara står och skriker rakt ut, och försöker överrösta hunden för att den ska känna sig i underläge. Typ, jag vet inte riktigt, jag bara skriker för det är mitt första infall. När jag tänker "ok nu slösar jag hela mitt livs röst på detta, jag kommer aldrig mer att kunna prata" kommer ÄNTLIGEN hundägaren ut och drar den vanliga frasen "han är ju jääääättesnääääll". Det tror fan inte jag, snälla hundar attackerar väl inte? Nåväl, jag skriker till ägen något i stil med "TA FAST DIN JÄVLA HUND!!! JAG KOMMER INTE SLUTA SKRIKA FÖRRÄN DU GÖR DET!!!! TAAAAAAAA DEEEEEEEEEEN!" Ägaren kollar på mig och Emma som om vi kom från mars och var totalt oberättigade till att skälla på henne.
Det var en sån här hund. Fast lite fulare.
Jag hatar när folk inte kan hålla rätt på sina hundar. Förstå att alla inte gillar era äckliga råttor! Visa någon form av hänsyn och låt dem inte gå fram till främmande människor. Och låt framför allt bli att säga saker "åhhh, hon är så snäääll!" "men hon vill ju bara hälsa!" "naaaw, min hund är såååå social". Ser det ut om jag bryt mig? Nä. Håll då den där käften och håll minst lika hårt i din hund. Alla gillar den inte. Faktiskt. Om riksförbundet för "håll alla hundar kopplade" finns joinar jag på momangen.
1 kommentar:
word!
Skicka en kommentar