Jag blev så himla glad idag! Jag fick ett glädjerus som hette duga och jag tror jag kommer leva på det ett tag. En gammal scoutkollega, eller vad man ska kalla det, och jag diskuterade liv, jobb och framtidsplaner. Han sa i alla fall till mig: "Dig hade jag velat ha på min arbetsplats. Du är alltid så himla glad och positiv. Jag träffade dig första gången någon gång år 2000 eller 2001 och har aldrig sett dig negativ och jag blir så glad varenda jag jag träffar dig för du utstrålar så mycket positiv energi!"
Alltså nu är jag inte världens bästa människa och jag är inte happy jämt. (HAHAHA, veeerkligen inte, eller vad säger ni katter?) Men ändå, det värmer så otroligt i hjärtat när någon säger så fina ord till en. Så, nu ska alla ni som läst detta inlägget få en läxa av mig. Den första person som du träffar som du känner, ytligt eller närmare, ska du uppmuntra något positvt hos! Överlag tycker jag att vi är kassa på att ge komplimanger som kommer från hjärtat. För komplingar bör man få annars dör man. Okej, just detta rimmande inte nu, men ni fattar.
Nu ska jag gå och lägga mig, glad och lycklig, för att vakna till en dag som nog kommer gå bra. Jag har tagit ledigt från jobb och spenderar den istället, eller åtminstone, förmiddagen i Höganäs för en spännande sak!
Seså, ut och gör en (gärna flera!) medmänniskor glada!
PUSS
måndag 9 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar