Här har vi emmus live från sitt mobila rosa bredband på E4.an. Jag tänkte först berätta om min praktikdag på nässjö lassarett. Jag fick vara sexy nurse med unsexy nurseclothes på geriatriska avdelning B, dvs typ rehablitering för stroke och sånt. Läskigt! Helt sjukt asså, efter att ha varit där i en kvart så frågar min handledare om jag ville ge sprutor och sticka i folk. Och jag bara " öhh, asså jag kan inte detta jag gick samhälle på gymnasiet". Sen övertalade hon mig att sticka i halvt förlamade människor. Jag typ nästan svimmade så nervös jag var. Stackars patient liksom.
Men iallafall till rubriken. Jag har nu länge funderat på varför det alltid är en sån himla emo-parade varje gång man går genom stan. Emos överallt. Gud! Dåliga färg- och mönsterkombinationer och mer än lagom mycket kajal. Emosen övertar staden.
Och är man inte emo så försöker man vara så blondinbella som det går, eller så alternativ som det går och hata alla som är mainstream. Sedan finns det som tur är en skara av befolkningen som fortfarande är normal, typ 30 %. Och sen finns det ju den kategori som jag själv räknar mig själv inom, nämligen random katt.
Nej, det var bättre förr ta mig fan! Under det hedliga nittiotalet när man växte upp. Då fanns det punkare i en lagom skrara i lagom ålder (dvs inte 12 år gamla emos), och det fanns bimbos eller pentor eller vad man nu kallade dem. Kärt barn har många namn. Åh vad jag saknar dessa tjejer med buffaloskor, superutsvängda jazzbyxor, dykarjackor, 1 dm mörk utväxt, 1 mm tjocka ögonbryn, brun läpppenna och en 3 storlekar för stor FILA -tröja (existerar FILA ens längre?). Och rejvarkillarna i neonbyxor, nätlinnen och neonpircing i ögonbrynet. Det var grejer det!
Denna typ av människor går säkert fortfarande att finna på typ landsbyggden, säg Ekeby?
Men min poäng är iallalfall att dessa nittiotals bimbos var bättre än dagens emos. De förstörde inte stadens uttseende med sin klädstil i samma utsträckning som dagens emo kiddos gör. För bimbosarna satt mest vid någon korvkiosk och rökt eller hängd
e på någon random killes moppe. Men emosarna är ju överallt, och är dubbelt så många.
Nej hellre bimbos än emos.
Och på så sätt lite cred åt fucking åmål och bimbotrenden!
Btw, detta random oseriösa inlägg får gärna mobbas och kritiseras. Be my guest.
5 kommentarer:
jag kaninte annat än hålla med, till 100%
puss från sstina
aa asså fucking åmål är ju ett praktexempel på 90-talscharm!
/A
FAKKING-JÄVLA-KUK-ÅMÅL!!
jag tänkte fatiskt på detta fenomen häromdagen. när vi gick i högstadiet fanns ju verkligen inga emos, bara pentor. ah, så jäävla fula de var. så fula att man vill kräkas. man får riktiga skrattanfall av att checka gamla högstadieskolkataloger.
/ey (heheheh, ja, emmy. cool förkortning, hu?)
hahaha.. shit manne ja.
pentor fåår liifen säger jag xD!
emosar har inget att komma med. Tänk när man hade dem att kolla på ja, thihi.
det sjuka var att man tyckte det var coolt (eller jag kanske ska tala för mig sj :P)
tur att det bankades in lite vett i skallen senare :P.. men damn! i think i miss those bitches hahaha
Skicka en kommentar